Hon var en naturlig inspiratör. Om en av de anställda hade en dålig dag var Maddo där och talade om för de anställde hur man kunde se positivt på situationen. Jag blev nyfiken av att se detta, så en dag gick jag bort till Maddo och frågade henne: "Hur lyckas du?"

Maddo svarade: "Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv: Du har två val idag. Du kan välja att vara på gott humör eller du kan välja att vara på dåligt humör. Jag väljer att vara på gott humör. Varje gång det sker något dåligt, kan jag välja att vara ett offer eller dra lärdom av det. Jag väljer att dra lärdom av det. Varje gång någon kommer och klagar hos mig, kan jag välja att acceptera deras klagan eller jag kan välja att peka på de positiva sidorna i livet. Jag väljer de positiva sidorna i livet."

"Säkert, men det är inte fullt så enkelt", protesterade jag. 

"Det är det", svarade Maddo. "Livet handlar om val. När du tar bort allt runt omkring, är varje situation ett val. Du väljer hur du vill reagera på situationen. Du väljer hur folk skall påverka ditt humör. Det är du som väljer om du vill vara på bra eller dåligt humör. Till syvende och sist är det ditt val hur du lever ditt liv."

Jag funderade över vad Maddo hade sagt. Strax därefter lämnade jag företaget för att starta eget. Vi tappade kontakten, men jag tänkte ofta på henne när jag gjorde ett val i förhållande till livet, istället för att bara reagera på det. Många år senare hörde jag att Maddo var inblandad i en allvarlig olycka med ett fall på 20 meter från en radiomast.  Efter 18 timmars operation och flera veckor på intensiven, blev Maddo utskriven från sjukhuset med skenor längs ryggen. Jag träffade Maddo ca sex veckor efter olyckan. Då jag frågade henne hur hon mådde, svarade hon: "Om jag mådde bättre skulle jag ha varit tvillingar. Vill du se ärren?"

Jag avböjde erbjudandet om att se ärren, men frågade henne om vad som försiggick i huvudet på henne under olyckan. "Det första jag tänkte på var på min ännu ofödda dotter", svarade Maddo. "Så medan jag låg på marken mindes jag att jag hade två val. Jag kunde välja att leva eller jag kunde välja att dö. Jag valde att leva."

"Var du inte rädd? Blev du inte medvetslös?" frågade jag och Maddo fortsatte:

"Ambulanspersonalen var fantastisk. De sa hela tiden att allt kommer att gå bra. Men då de rullade in mig på akutmottagningen och jag såg uttrycken i läkarnas och sjuksköterskornas ansikten, blev jag vettskrämd. I deras ögon stod skrivet: 'Han är döende'. Jag visste att jag måste göra något."

"Vad gjorde du då?", frågade jag. 
"Nå, det var en sjuksköterska som skrek frågor till mig", sa Maddo. "Hon frågade om jag var allergisk mot något. 'Ja', svarade jag. Läkarna och sjuksköterskorna stannade upp medan de väntade på mitt svar. Jag tog ett djupt andetag och ropade: 'Tyngdkraften'. Genom deras skratt sa jag till dem: 'Jag väljer att leva. Operera mig som om jag var levande, inte död'."

Maddo överlevde tack vare läkarens skicklighet, men också på grund av sin fantastiska inställning. Jag lärde av henne att varje dag kan vi välja att leva fullt ut. Inställningen är, trots allt, allt.